Harriet Lowenhjelm „***[Noc stoi szara...] - wiersz
(przekład)
Noc stoi szara przed moim oknem,
a z tyłu daleko wilgotnymi lasami szeleści pociąg.
Jak to jest strasznie smutno żyć.
Wszyscy moi przyjaciele zapomnieli o mnie.
Być może nie potrafiłam ich dalej zachować.
Jak to jest strasznie smutno żyć!
Nie ma żadnego sensu w mym biednym, zmarnowanym życiu,
które upływa precz – nie ma, żadnego sensu.
Jak to jest strasznie smutno żyć!
tłum. ze szwedzkiego Ryszard Mierzejewski
* * *
Natten står grå utanför mitt fönster
och bak fjärran fuktiga skogar rasslar ett tåg.
Vad det är gräsligt trist att leva.
Alla vänner jag hade ha glömt mig.
Jag orkade kanske inte att hålla dem kvar.
Vad det är gräsligt trist att leva!
Ingen mening finns i mitt fattiga, förspillda liv,
som rinner bort - nej, ingen mening.
Vad det är gräsligt trist att leva!
z tomu „Dikter med dem tillhörande teckninga”, 1919